Även om det kanske inte har märkts i mina senaste inlägg så går operation; happiness ganska bra. Jag menar, målet är ju inte att inte känna någonting. Snarare tvärtom. Jag vill våga känna alla känslor. Det är klart att man blir besviken ibland, det går inte att komma ifrån. Det måste man ju acceptera.

Jag har glömt dela med mig om mina kroppsliga framgångar. Jag väger inte mig å sånt. Jag jobbar lite mer med inspektioner. Hur sitter kläderna? Hur ser jag ut i speglen? Härom dagen så kom jag i ett par byxor som jag inte kunnat ha på ett tag. Det är en ganska trevlig känsla. Å dom har redan börjat fråga om jag har gått ner i vikt på jobb. Så även om min metod absolut inte är den hetsigaste som finns, så funkar den iaf. Men jag får tänka som de föredetta missbrukarna; "just idag är jag drogfri, för att jag väljer det". Fast ersätt "drogfri" med "inte en hetsätande fetknopp". Det är faktiskt väldigt snarlikt. Jag vet inte vad jag får ut av att trycka i mig onyttigtheter, men jag är ju en viktpendlare så något problem finns där ju tydligen i min relation till mat. 

Eller så ligger problemet i relationen till mig själv. Jag har inte brytt mig om mig själv innan. När jag gick i skolan, asså grundskolan och gymnasiet så brydde jag mig. Mest av sociala skäl. Å jag hade en liten viktdipp en period när jag helt enkelt inte ville äta. Det va väl en kontroll-grej kan tänkas.

Men i vuxen ålder har jag nog varit tjock 80% av tiden. Jag har inte känt att jag förtjänar bättre. Eller också så har mitt fett varit en sorts isolering. Jag vet inte, det är ju bara spekulationer. Men jag vet ju att när jag gått upp i vikt så har det varit för att jag vill få bort min dåvarande pojkvän. Så i stället för att prata om mina känslor så har jag ätit upp mig. Kanske för att han ska låta mig va? Shit, jag har verkligen problem med känslor. Jag har ju ingen kontakt med mitt eget känsloliv! Jag är säker på att det finns, men jag tror inte att jag förstår det. Det får jag jobba på.

Men nu tar jag hand om mig själv. För jag förtjänar att vara lycklig och smal. Jag är värdefull (okej, så känner jag inte än, men jag tänker att ibland måste man lura sig själv). Å jag älskar min kropp och livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...