Jag vet inte hur bilen blev min plats. Men jag älskar det. Jag har alltid älskat att köra. När jag hade lärt mig köra, men fortfarande inte tekniskt sätt hade tagit körkort så smygkörde jag nån enstaka gång. Bara jag. Det va så busigt, men jag körde ju bra. No harm, no foul. 

När jag sitter bakom ratten, spelar lite skön musik -då faller alla möjliga bitar på plats. Fan va längesen det va som jag bara tog en cruise, helt själv. Det är ju som terapi. 

Där gled jag fram i min inte alls särskilt fräsiga bil, på motorvägen. Sicken otrolig frihet. Okej, om jag ska vara helt ärlig så pratar jag med mig själv i bilen. Eller tänker högt kanske det heter. Jag tänker högt på engelska.

Call it crazy, whatever. It works for me.