Låt oss ta en minut och minnas helgen som vi lämnar bakom oss.

I fredags träffade jag dig. Mycket märkligt. Men du berättade allt för mig. Du har ett sätt som är unikt. Du är rak, utan att vara vulgär. Du är fin, utan att vara smörig.

Där låg vi hela natten och pratade om ditt tunga förflutna och låg med varandra om vart annat. Ett fantastiskt samtal och ännu bättre sex. Du berättade med en värme och en självrespekt. Du vinklade aldrig historian på något sätt. Vissa vinklar allt så att dom framhäver sig själva som häftigast i världen. Andra är ständiga offer i alla sina historier. Men det som du berättade kändes äkta. Du lät typ mig bilda min egen uppfattning om dig. Jag gillade att du va så ärlig & okomplicerad. Min värld har saknat båda de komponenterna på senare tid. Det va uppfriskande. Det behövdes.

Även om jag har svårt att tänka mig att du och jag kommer att bli vi, så är jag verkligen tacksam för att vi träffades.

Jag inte är en sån person som tror på ödet, eller att allt händer av nån anledning. Jag är mer av en shit happens-person. Men att du och jag träffades.. Det är ju helt sjukt fantastiskt.