Lyssnar på John Mayer... Det är något med en singer-songwriter. Det blir liksom mer genuint. Å det är så himla imponerande att en människa kan vara så begåvad. Jag vet att det finns många som inte gillar Mayer. Men jag förstår inte hur man kan göra annat än älska den mannen.

Jag borde skriva en låt. Det hade jag nog kunnat göra. Men jag kan ju inte spela något instrument. Nåväl, bagateller. Jag får ha ett band så klart. 

På många sätt känns det som att man hade mer att säga när man va typ 16-19 år. Då va iaf jag så jäkla övertygad. Sen när man liksom kommer in i den ack så kreativitets-kvävande vuxenvärlden då blir allt lite mer gråzon. Fokus förflyttas från att hitta sina egna åsikter till att försöka acceptera och förstå andras. Folk kan ha så gräsliga åsikter. Helt ärligt, man blir förbannad. Meeen, eftersom jag är en peace, love and understanding person, så måste jag ju försöka förstå dem. För de mesta så är deras verkliga åsikt inte alls lika brutal som den först verkade vara. Folk uttrycker sig klumpigt. Sen finns det ju dom som säger saker för att väcka en reaktion. Det är ju något alldeles speciellt fel i huvudet på de människorna. Men, jag accepterar dom ändå. Make love not war.

Jag skulle nog ändå säga att jag har samma övertygelser idag som jag hade i tonåren. Något nedtonade. Men i grund och botten samma.

Jag har hört att ens personlighet är färdigformad när man är ungefär 18 år. Jag tror att det stämmer för mig. Min personlighet har varit samma länge nu. Tack å lov. We are who we are.