Han är suverän.

Han är min klockrena själsfrände.

Han är med en annan.

Hon kan ha varit den tråkigaste människan jag nånsin träffat.

När jag kom till festen så satt hon med sin iphone i soffan.

Hon gick hem tidigt som tusan.

Han är sjukt roligt, vi dansade hela natten.

(Får väl understryka att inget opassande hände, det är inte min grej att sabba relationer. När jag vet att det finns en relation vill säga. För jag anser inte att det är min skyldighet att fråga heller).

Han och jag hade varit en bättre match.

Men vem är jag att döma?

Jag la tre år på en kille som i stort sett aldrig skrattade.

Big mistake, of course, but I get it.

Man intalar sig själv att humor inte är allt.

Det är det så klart inte heller.

Men det är för mycket för att inte vara med i ekvationen.

Okej, jag har i princip sovit i 48 timmar. Har inte varit så här sjuk på länge (tack å lov). Hade glömt bort vilka groteska drömmar feber kan generera. Inatt, eller ja.. I förmiddags. Drömde jag det mest groteska jag nånsin drömt. Jag och mina systrar skulle ta hand om allt efter att mamma å hennes kille dött. Groteskt. Jag va tvungen att ringa min mamma när jag vaknade. Hon levde. 

Hur gör man då när man insjuknar i ngn sorts virus-smitta? You go nasty. Du är fan sjuk. Own it. Jag har sovit i samma mjukisdress i två dygn, allt för att svettas maximalt. Jag tänker att sjukan ska ut. Så lämna sängen så lite som möjligt, mest för att kroppen inte ska bli distraherad. Den ska inte tro att det finns något annat att fokusera på än att äta upp viruset. Lägg ingen tid på matlagning eller medicin. Överlev på färdigrätter & mazariner. Fokusera på vätskeintag, då menar jag givetvis läsk. Snyt dig mer eller mindre konstant! Allvarligt, dra aldrig in! Sjukdomen ska ut! Idag duschade jag, vilket var slöseri med så väl tid som vatten. Jag är redan nasty igen. Om jag nånsin insjuknar igen så kommer jag inte slösa energi på att duscha. Jag har på allvar inte träffat en annan människa på snart tre dygn. Om man inte räknar personalen i närbutiken. Som kallade mig för "prinsessan" å frågade om jag precis hade vaknat i onsdags klockan tre på eftermiddagen. 

Men min behandling funkar! Vem vet vad läketiden hade kunnat bli på de här eländet? Jag har friskanmält mig inför helgen, visst är jag rädd att det är lite för mycket, lite för snabbt.. Men, man måste lita på sin egen kropp. Jag menar imorgon så har den fått tre dagars koma, min kropp är grym. Den har säkert botat gamla latenta sjukdomar och förändringar också på den här tiden. 

Best body ever, förlåt att jag nånsin kallat dig för tjock. I love you.