Jag kan nog inte förklara hur gärna jag vill att Lillebror ska göra en liten gest. Det behöver verkligen inte vara något stort. Herregud, det bör inte vara något stort. För då kommer jag bli obekväm och springa mot kullarna. Men ett litet välformulerat sms. Hade ju kunnat vara en början.

Jag kan inte förklara det. Jag kan verkligen se oss tillsammans. Även om det är helt stört. Även om det är mot logikens alla regler. Men det är inte som att jag håller andan. Bollen ligger hos honom. Om han känner för att steppa upp så är det ju suveränt, om inte så går det ingen nöd på mig. 

Det är som Leann Rimes sjöng:

Baby shame on you, if you fool me once
Shame on me if you fool me twice
You've been a pretty hard case to crack
Should've known better but I didn't
And I can't go back

Oh life goes on

Han ringde ikväll.

Givetvis så svarade jag inte. 

Det går ju inte. 

Han har verkligen varit ett ass.

Men, okej.. Döm mig inte för detta. Jag tycker ändå om honom. Men nu är det bara en fråga om princip. Lillebror får göra rätt för sig först. Sen kan vi lätt skeda igen. Det är något med honom. Helt stört.

Men shit, tänk om han hade ringt igår. Då hade det varit kört. Tur att jag va nykter ikväll ändå. 

Kan inte nog understryka att han måste göra rätt för sig först. Vi hade ju en liten sjukt söt romans under en veckas tid. Hade jag inte tyckt om honom så hade han inte behövt göra rätt för sig. Men det blir helt andra spelregler när man har känslor för killen. Spelreglerna ändras av den enkla anledning att man måste skydda sig själv.

Jag är ju värsta elit-singlen nu. Har ju koll på detta!