Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag en mil. Efter det så kändes det inte som att jag hade något att bevisa. Jag menar, hallå jag sprang en mil. Utan pauser. Eller, jag joggade en mil. Men nu va det dags att röra på fläsket igen! Det gick rätt bra. Jag tror att min kropp är rätt tacksam att träna med för att jag har en rätt stabil muskelmassa. Även när jag inte tränat på länge. Synd bara att jag även har en rätt stabil fläskmassa. 

Hur som helst. Under min runda så funderade jag över de där med att bli vuxen. Är det dags att ge vika? Ska jag bli vuxen..? Hade det varit så illa? Jag menar, jag är ju vuxen. Jag är ju 27. Men ibland träffar man ju killar i min ålder som på allvar jobbar i kostym. Snygga kostymer. Tjejer klär sig som Östermalms-tanter redan på gymnasiet nu för tiden. Det är ju inte som att jag själv går klädd i tyllkjol och Musse Pigg-öron. Men jag känner mig inte vuxen. Kanske är läge att vara 27 och vara en riktigt skön vuxen. Komma över alla mina osäkerheter. Växa upp. Släppa drömmen om min mammas bekräftelse. Screw it all and rise above. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Jag vet inte om han gillar mig. Jag vet inte om jag gillar honom. Han får mig att skratta. Å han förstår nog mig rätt bra faktiskt. Jag värdesätter honom, men gillar jag honom? Jag tror att han skrämmer mig. Just för att han förstår mig. ...