Vi är i ständig förändring. Det är bara att acceptera. Vi blir äldre varje dag, vi går igenom saker som förändrar oss på djupet, vi träffar nya människor... Men ändå, på något märkligt sätt så är vi alltid samma. Jag vet inte. Jag kan tycka att jag är samma tjej som jag alltid har varit. Jag är fortfarande blyg, räcker aldrig upp handen på lektioner. Även om jag kan frågan. Det har tagits upp på var enda utvecklingssamtal som jag nånsin gått på. Varenda skolfröken under hela min skolgång har sagt något i stil med: "Jag vet ju att du kan och de gånger som jag ger dig ordet fast att du inte har räckt upp, så kan du ju! Ta för dig mer!" Men va fan? Vad är poängen. Det finns så himla många andra i klassen som behöver den bekräftelsen mer än jag gör. Låt dom ha de där. 

Träffade min fantastiska vän idag. Vi åt middag på stan ihop. Vi kan kalla henne för Moa. Vi gick gymnasiet ihop. Vi är väldigt lika på många sätt. Vi blir obekväma av samma saker. Hon har också ett djup, alla människor har inte det. Vi pratade om konflikt-hantering. Moa hade haft problem med en kollega nu i veckan. Moa hade till slut sagt till kollegan att nu räcker det. Kollegan slutade inte. Så Moa ignorerade då henne helt. 

Moa och jag pratade om vad man hade kunnat göra annorlunda, vad som är rätt å fel, var gränsen går och hur mycket man påverkas av andra människor. Vi kom fram till att vi är väldigt lika i såna situationer. Hon är min soulmate. Det är något fint med att se egenskaper som man själv har i andra människor. För då kan man se hur ens eget beteende ser ut utifrån. För det va så fint när Moa sa att "folk missuppfattar ofta mig, när jag ignorerar dem så betyder inte det att jag är sur på dem. Det betyder bara att detta vill inte jag ta del av."  Hon är min andra halva. Med Moa har jag en chans att få vara en happy hippie. Rise above!

Jag har en lycka på insidan. Jag vet inte hur andra människor upplever sin kärna. Jag upplever att jag är som en piñata fylld med humor, glädje och gammalt hederligt jävelskap. Å otippat mycket kunskap. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...