Direktlänk till inlägg 17 maj 2015
Tre kilometer är ett lagom avstånd.
Till honom.
Han lever sitt liv, jag lever mitt.
Så ses vi å ligger ett par gånger i veckan.
Sen skedar och pratar vi en stund.
Varför gör inte alla så här?
Jag som har levt samboliv (i två olika omgångar, med två olika killar) kan nog tycka att detta är lite bättre. Eller, ja.. Det är klart rätt mysigt att bo ihop också. Nu är ju inte jag och Saint tillsammans över huvudtaget. Vi är typ ensamma tillsammans. Så vi kommer ju inte att flytta ihop. Shit, nu kom jag av mig duktigt. Det jag ville säga va att det är fint att när vi är med varandra så är vi det till 100%. När man lever ihop så är ju livet ständigt ivägen på något vis.
Jag förstår att man flyttar ihop. Att man vill vara med varandra dygnet runt. Eller ja, förhoppningsvis så har väl båda ngn typ av sysselsättning. Men jag förstår att man vill komma hem till den andre. Vakna upp tillsammans och somna tillsammans. Men jag kan se fördelar med särboskap. Som sambo får du sällan möjlighet att sakna din partner, för han är aaaaalltid där. Det störde mig ibland. Den största fördelen nämnde jag tidigare i inlägget; man avsätter tid till varandra och fokuserar fullt på honom den stunden han är där. Kanske inte om han ska vara hos en hela helgen, men om det bara är för kvällen.
Som sagt, detta kan vara början på något riktigt bra. Men vi är inte särbos, vi är odefinerat. Jag behöver inte ha alla svaren. Jag behöver inte vet vad som gäller, eller vart vi är på väg. För det får tiden utvisa. Han är yngre än mig, det kan jag tycka är rätt hett. I´m just enjoying the ride.
Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll. Jag blir arg. För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med? Jag blir ar...
Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...
Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...
En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | |||
|