Okej, min research bestod av kanske fem googlingar. De flesta sidorna beskrev en duktig, ambitiös storasyster/bror och en rebellisk, äventyrlig minsting. Men jag hittade ett uttryck som är nytt för mig! Så himla roligt när man får lära sig något nytt. Om det skiljer mindre än 1,5 år mellan dig och ditt syskon så är ni "pseudotvillingar". Det va ju jätteroligt, för då är jag ju inte bara förstfödd, utan även pseudotrilling! Eller nä.. Jag är pseudotvilling. Men min mittemellan syster är pseudotrilling. Hon har 15 månader till mig och 15 månader till lillasyster. Men det känns ju trist. Jag vill att vi alla ska vara pseudotrillingar. Tillsammans.

Tydligen så va pseudotvillingar välrepresenterade hos psykologen. För de kan plötsligt bli vansinnigt arga och rent av slåss. Damn right. Stämmer på hela min syskonskara. Noll till hundra på femton hundradelars sekund. Men ingen av oss har väl slagits så där våldsamt mycket utanför hemmet. Jag slogs i skolan ibland, men det va befogat. Det va aldrig på någon som va svagare än mig. Okej, en gång tryckte jag upp en kille mot en vägg. Han hade varit taskig mot min lillasyster. Jag svär att han inte hade någon markkontakt. Jag lyfte upp honom i hans tröja. Han va yngre än mig, men jag slog ju tekniskt sätt inte på honom. Det va bara en tydlig markering.

Hur som helst. Den här pseudotvilling-grejen känns ju helt banbrytande för mig! Jag har aldrig känt mig som en renodlad storasyster. Dels för att mina småsyskon växte om mig snabbt. Så jag fick aldrig riktigt känna den där "mitt ord är din lag"-känslan. Men, ja jävlar va vi har slagits och bråkat. Men samtidigt så har vi ju lekt extremt mycket tillsammans. Höga toppar och djupa dalar.

Jag kan identifiera mig som en storasyster på så vis att jag alltid skyddat mina systrar om någon varit dum mot dem. (Att jag prylade dem hemma, det va ju en annan sak, vi va ju syskon). Jag gillar att ha koll. Jag vill att folk ska berätta vad de tänker, var de är osv. Framför allt på jobb! Där vill jag ha koll på allt å alla. Men jag tycker inte att jag är kontrollerande och svartsjuk i relation eller med någon av mina vänner. 

Samtidigt är det jag som har uttryckt mig mest kreativt i min syskonskara. Med dikter och bilder. Det vet jag att min mormor uppskattar. Det är även jag som är den stora rebellen i familjen, den besvärliga. Jag tror att iaf jag och mittemellan syrran har problem med auktoritet. Minstasyrran har nog inga direkta problem med auktoritet. 

Asså, absolut.. Vi är olika individer. Men jag tror nog att vi är himla lika jag å mina systrar. Vi har ju fått tilldelade egenskaper och expertisområden. Mest för att mamma skulle göra individer av oss, vi va ju bara en hög töser liksom. Ingen visste ju var den ena slutade och den andra började. 

Jag: Smart, problemlösare, hård, dålig i köket och med barn

Mittemellan: Bra lokalsinne, duktig på matlagning och bakning, detaljorienterad (=blev arg över jävligt små saker och än idag är det hon som håller koll på julklappsbudgetarna).

Minstingen: Bra med barn, godhjärtad, lätt att ha å göra med, något bakvänd (helt praktiskt)

Tanterna på släktmiddagarna kan fortfarande blanda ihop oss. Vi är lika, vi har typ samma stil alla tre. Färgat hår, antingen mörkt eller rött. Vi är nog framför allt lika till sättet. Vi är glada och skämtsamma. Skrattar högt, sjunger, goda storytellers, jäkligt mycket gester och ansiktsmimik, livliga fantasier. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...