Tog en extrem omväg med bilen idag. Körde förbi gården där jag växte upp. Där jag va den lyckligaste ungen i hela världen. Körde igenom byn där jag växte upp. Allting va sig likt, men ändå inte. Alla människor som jag såg va främlingar. Mina vänner finns inte kvar där. Tack och lov, det hade varit lite sorgligt. Men jag är inte säker på vad det är som är så sorgligt med det. Det är ju världens bästa by. Varför skulle man flytta där ifrån egentligen? Det är mot logikens alla regler. Samtidigt så känns det nödvändigt att vidga sina vyer. 

Har pratat med mina barndomsvänner om vår uppväxt. Jag trivdes alltid hur fint som helst. Men det gjorde tydligen inte dom. Jag va liksom nöjd. Jag ville inte börja gymnasiet. Jag hade ju redan mina kompisar. Jag va nöjd. Många av dom hade jag gått i klass med i tio år. Jag va inte trött på dom. Men jag kände dem väldigt väl. Jag visste precis vart allas punkter va. Kunde förutse vem som skulle brinna av och varför. Det passade mig utmärkt.

Men okej, jag kan inte tänka mig att mitt liv hade varit särskilt spännande om jag blev kvar där och vinkade hejdå till alla mina vänners flyttlass. Stå där och önska dem lycka till på sina kommande äventyr. Be dem att komma ihåg mig. Hoppas att de alla ska komma tillbaka. Vänta på dem. Nä, fy fan. Vi gick vidare allihop, men vi är fortfarande vänner! Det värdesätter jag.

Jag körde förbi kyrkogården som min pappa ligger begraven på. Där har han legat i snart femton år. Jag saknar honom fortfarande. 

Hela mitt liv fanns en gång i tiden i den där byn. Det va där jag lärde mig läsa, skriva och räkna. Det va där vi körde moped och plankade in på badet. Det va där jag va full för första gången. Allt började där. Å jag älskar den där byn. För alltid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...