Jag har spenderat många år på att göra "rätt". Jag har jobbat ständigt och jämnt. Jag kommer ihåg när jag hade en ledig helg i mitten av april. Jag visste inte vad jag skulle göra. Vad gjorde folk när de va lediga? Nu älskar jag att vara ledig. Min lediga tid är fylld med fantastiska äventyr. Fantastiska människor. Ikväll ska jag träffa en gammal bekant. Vi har aldrig varit nära, men vi har alltid haft roligt ihop. Sånt gjorde jag aldrig förr. 

Som jag har nämnt innan här på bloggen så har mitt mål varit att vara en ö. Så länge jag kan minnas har jag velat vara hon som kan allt och klarar sig själv. Så är det väl fortfarande. Fast inte på samma sätt. Jag tycker fortfarande att målet med livet bör vara att lära sig så mycket som möjligt. 

Men jag behöver lite mindfullness. Jag behöver öka min närvaro i stunden. Det är ett av mina delprojekt i operation; bättre människa på alla sätt. Ett livslångt projekt.

Jag hoppas bara att jag inte fegar ur om jag skulle bli kär. Samtidigt så är jag mer rädd för att jag ska vara för rädd för att vara ensam och bara bli tillsammans med vem fan som helst för trygghet. 

Jag har en vän som har en mängd dåliga vanor. Han går på anabola. Han är medveten om att har rätt mycket skit för sig. "Jag slutar när jag träffar en tjej som är värd att sluta för." Det sorgliga är att jag förstår vad han menar. 

I do like my Saint. He is hot. There's nothing like a boy with an accent and the eyes of a teddybear. Let's see if this works, #spotify

Det där med folk som har en regelbok för sig själva och en annan för resten av mänskligheten. Det är fascinerande för mig. Och irriterande. Min ena lillasyster är en sån. Hon har helt omöjligt höga krav på andra människor. Hon är alltid besviken på någon som brutit mot någon av alla hennes regler. 

Nyligen så träffade jag en kille som också va en sån. Han berättade att en tjej hade gått fram till honom när han va ute. Han hade tappat något som hon ville ge tillbaka till honom. Han tog emot det som han hade tappat och tog snabbt avstånd från henne. För hon va tydligen äcklig. "Hon skriver med alla". Samtidigt är han själv världens slampa. Eller player som det heter när man är en kille.

Jag förstår inte vad som gör henne äcklig. Hon är singel och skriver med (vad jag antar är) andra singlar. Jag känner inte henne, har aldrig träffat henne. Men va fan, hon är en flirtig singel. Vad är problemet? Ska hon bara sitta i ett torn och låta sitt hår växa så att en prins en vacker dag kan klättra upp och rädda henne? Rapunzel-style liksom.

Jag vet inte om det är jag som är överdrivet jämnställd. Men för mig är det självklart att tjejer ska få prata med vem de vill, flirta hur mycket som helst, ligga med vem de vill. Utan att vara slampor, horor eller äckliga. Givetvis finns det vissa regler. Man får ju inte ligga med sina vänners ex. Jag personligen tycker inte att det är så värst classy att ha ihop det med en kille som har en seriös relation. 

Jag blir faktiskt lite besviken när jag tänker på de här. Detta va ju en het fråga när jag gick i högstadiet. Killar med många brudar är players och brudar med många killar är slampor. Det diskuterade vi i timmar. Vi kom fram till att det är hemskt svårt för enbart det ena könet att komma upp i antal. Think about it. Har vi inte kommit längre?

Jag och hunden va ute och gick vår vanliga lilla runda. Där stod en lastbil, eller en flyttbil.. Som va en lastbil. Där va en kille som hade fullt upp med att bära ut saker till bilen. Min hund ställde sig där och tittade på honom. Hon va givetvis mitt i vägen för honom. Så han satte sig på huk, klappade henne en stund och pratade om hennes ras. Han va rätt söt. Men jag såg ut som en riktig slas. Så hundtricket hade ju funkat lite bättre om jag så att säga pulled my weight. Vi får försöka igen en annan dag. Jag tror att det kan funka.

Jag har genomlidit tre brasilanska vaxningar i mitt liv. Börja fundera på att göra en fjärde. Drömmen är ju hårborttagning med laser, men det känner jag mig inte riktigt redo för. Men vaxning håller ju iaf lite längre än vanlig rakning. Det gör ont som attans, men vill man vara fin får man lida pin.

En tandblekning hade också varit trevligt. Skaffa mig ett riktigt hollywood-smile. Det vill jag ha!

Hade jag varit ekonomiskt oberoende så hade jag unnat mig en massage om dagen. Men så bra är det inte. Men jag tycker ändå att det är viktigt att ta hand om sin kropp. Älska den. Det är ju trots allt det enda man verkligen äger i denna värld. 

Min hud är faktiskt rätt bra för stunden. Tack och lov! Det här med finnar är ju ett elände. Trodde bara att man fick finnar i högstadiet, men jag hade tydligen fel.

Måndag är ju yoga-dag. Men vi yogar utomhus och därför så ställs det in om det regnar. Det duggregnade ikväll. Jag och min vän kom till parken och va redo att yoga, men det va ingen där. Nähä, då ställs det väl in vid duggregn då... Lite klent, men okej. Vi övergick snabbt till plan B; promenad. Det är alltid bra att ha en plan B. Under promenaden passerade vi yoga-platsen. Då va där fullt med folk som yogade för fullt! Va fan? Tydligen hade vi varit lite för tidiga.. Vi som älskar yoga!

Men, vi fortsatte vår promenad. Sicken promenad det blev. Såg delar av stan som jag aldrig sett förr. Vi gick säkert i två timmar. Mycket trevligt. Jag gillar promenader.

Nu när jag kom hem så va jag fortfarande godissugen. Men jag köpte kvarg istället. Sån smaksatt, persika-passion. Det är ju inte lika gött dom ett kilo salt och blandat. Men om man vill vara snygg naken så får man väl göra vissa uppoffringar tänker jag. 

Imorgon borde jag nog ta mig en liten joggingtur. Det är bra träning. Några styrkeövningar på det. Platt mage och celluitfri på noll-tid! 

Ursäkta, men parkeringsböter är så tråkigt. Jag är så trött på att få p-bot ständigt och jämnt. "Då kanske du skulle lära dig hur man parkerar?" Ja, jo.. Det må vara sant. 

Så tröttsamt. Jag har boendeparkering. Vilket i mitt område innebär att jag har ett tillstånd att parkera i området, men måste även köpa biljett. Har aldrig fått så många parkeringsböter i hela mitt liv. Röv. 

Det där med att inte vilja vara tjock.. Jag har precis ätit en rejäl sallad. Super god, med lax och räkor. Jag är definitivt mätt. Men himmel va sötsugen jag är. Säkert för att jag drack den nya Lokan (smakar hallon & lakrits skalle) till maten. Den va god och smakade verkligen godis. Nu vill jag äta femton kilo lösgodis. Men, det kommer inte att hända. För jag vill hellre vara snygg naken.

Ikväll är det yoga, om det inte regnar. Om det regnar så vet jag inte vad som händer. Vi hittar på något.

Kan inte avsluta med ett så räligt inlägg.

Jag är okej med det faktum att jag va väldigt vilsen förr. Att jag var så hemskt elak känns på många sätt jobbigare. Men man kan inte älta det. Det gör jag inte heller. Kändes bara som något som jag ville dela med mig av i utbildningssyfte. Olyckliga människor är kapabla till fruktansvärda saker.

Jag blev helt förstörd när min pappa dog. Ännu mer förstörd blev jag när min mamma träffade ny kille åtta veckor senare. Som flyttade in och sov i min pappas säng. Det spelade ingen roll att jag sa att jag inte ville att han skulle bo hos oss. För mamma behövde någon vuxen att prata med. IDIOTI!

Det tog lång tid innan jag förstod vad döden innebar. Jag gick aldrig och pratade med någon. Mamma tyckte inte att det behövdes. Jag va så himla förstörd. Men jag skötte skolan, det va min fristad. Där kunde jag vara mig själv. Sen va jag tvungen att komma hem till mitt personliga helvete. Mina småsystrar tyckte jag alltid om. Men han va där. Jag ville inte att han skulle vara där.

När andra barn funderade över kommande gymnasieval så undrade jag om jag ens skulle vara vid liv då. Inte för att jag övervägde självmord, det har jag aldrig gjort. Men min pappa hade ju bara trillat ihop och dött. Det kan ju tydligen hända vem som helst, helt utan förvarning. Det vore ju rent av dåraktigt att tro att det inte skulle kunna hända mig.

Jag va arg. På mamma. På hennes nya kille. På pappa. På sättet som mina kompisar kunde prata om sina pappor, som att dom bara gjorde det för att påminna mig om att jag inte hade en. Den enda som jag faktiskt fortfarande är arg på (om jag skulle känna efter) är mamma. För hon har aldrig sagt förlåt. Om något så har hon försökt lägga skulden på mig som inte va snäll mot hennes nya kille.

Jag älskade dig pappa. Du va godhet, värme, trygghet, glädje, vishet. Du va min pappa. Jag är tacksam för mina 12 första år på jorden. Jag är tacksam för att jag hade en riktigt lycklig barndom. Men det råder inga tvivel om att du lämnade mig för tidigt. Jag ville att du skulle vara där när jag konfirmerades och när jag tog studenten. Jag ville inte ens ta studenten. Jag ville inte göra nånting. Allt va meningslöst. För allt jag gjorde va för dig. Jag ville att du skulle vara stolt över dina töser. Det va så himla härligt att vara en av dina töser. Älskade, älskade pappa. 

Men jag har ditt blod i mina ådror. Även om jag ser ut exakt som min mamma. Så är jag min pappas dotter. Mina värderingar är dina. Din godhet, värme, trygghet, glädje och vishet finns i mig. Du lever kvar genom mig tänker jag ibland när jag saknar dig. Om jag nånsin skaffar barn så hoppas jag att det blir en pojke som är morfar upp i dagen! Eller tre pojkar som är exakt som dig. Så kan jag gå där med mina pågar. Precis som du hade mig och mina systrar.