Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag en mil. Efter det så kändes det inte som att jag hade något att bevisa. Jag menar, hallå jag sprang en mil. Utan pauser. Eller, jag joggade en mil. Men nu va det dags att röra på fläsket igen! Det gick rätt bra. Jag tror att min kropp är rätt tacksam att träna med för att jag har en rätt stabil muskelmassa. Även när jag inte tränat på länge. Synd bara att jag även har en rätt stabil fläskmassa. 

Hur som helst. Under min runda så funderade jag över de där med att bli vuxen. Är det dags att ge vika? Ska jag bli vuxen..? Hade det varit så illa? Jag menar, jag är ju vuxen. Jag är ju 27. Men ibland träffar man ju killar i min ålder som på allvar jobbar i kostym. Snygga kostymer. Tjejer klär sig som Östermalms-tanter redan på gymnasiet nu för tiden. Det är ju inte som att jag själv går klädd i tyllkjol och Musse Pigg-öron. Men jag känner mig inte vuxen. Kanske är läge att vara 27 och vara en riktigt skön vuxen. Komma över alla mina osäkerheter. Växa upp. Släppa drömmen om min mammas bekräftelse. Screw it all and rise above.