Ville typ berätta för alla mina kollegor om min heta natt, men jag sa ingenting. Så det får jag väl hålla för mig själv. Det är ju ingen som är intresserad av att höra om spektakulära sexuella upplevelser när det inte rör sig om kärlek. Eller om inget gått snett under samlaget, det tycket folk är roligt.

Tur att jag va så hes idag. Det va liksom jobbigt nog att bara säga de viktiga sakerna. Å att jag hade grymt sex i natt, med minimal dialog.. Det är kanske inte är information som är viktig för verksamheten.

Det stör mig att killar är players och tjejer är slampor. Jag är fan ingen slampa.

Som den här jävla trams bilden.. Det är 2015. Vi är alla människor. Vi ska ge fan i att döma andra för deras livsstils-val. Nu för tiden är det accepterat att vara homosexuell, det är ingen big deal längre. Men att vara kvinna och ligga runt är fortfarande ofint. Eller så är det jag själv som egentligen tycker att det är ofint? Det kanske inte är samhället som bryr sig så där värst vidare mycket.. Det kanske är jag som dömmer mig själv. Så kan det vara. I så fall är detta en uppmaning till mig själv; du är ung, det är gött med lite närhet ibland. Det är inget du ska behöva avstå från eller be om ursäkt för. Att du inte reder ut relationer är inget du ska se som ett misslyckande. Du har gjort så fina framsteg ändå, glöm inte det. Du skadar ingen. Inte ens det som hände förra helgen är något som du ska skämas för. Det är inte du som är gift, det är heller inte din skyldighet att fråga innan hångel. Du vet själv att du inte är någon homewrecker. Det är inte din grej.  

Make love, not war.

Peace.

PS. Poängen med det här inlägget va bara att jag minsann inte är den som är den som är sjuk, har grymt sex och sedan sjukanmäler mig inför nästa arbetsplats. Är jag frisk nog för att ligga så är jag minsann frisk nog för att jobba! Work hard, play hard. Imorgon är jag ledig, då kan jag sova.

Hehe..

Igår fick jag hemsjukvård för min förkylning.

Det va Saint som kom hit och tog hand om mig.

Jag va så hes att jag i princip inte kunde prata alls.

Han och jag har inte setts eller hörts på hela sommaren.

Men han är ju en grym älskare.

Å det känns som att han blivit ännu bättre.

Det va fantastiskt.

Jag är ju ändå inte kapabel att älska någon, eller visst.. Jag älskar väl mina vänner och min familj. Men, ni vet.. Att älska en annan människa på ett romantiskt sätt. Det är inte något jag kan göra. Jag kan se fina egenskaper i män, utan problem. Som Saint, han är ju hur fin som helst. Men han är som jag, sjukt mycket murar. Även fast han inte alls är medveten om sina egna murar. Jag är ju trots allt en riktigt rutinerad murare, så jag känner väl igen en mur när jag stöter på en.

Jag är inne i en sån period när jag inte riktigt kan hantera när folk säger snälla saker till mig. "Du är ju en så skön person, alla tycker om dig.. Jag kan inte tänka mig att någon tycker illa om dig. Du har ett hjärta av guld." Jättefina saker, så klart.. Men va fan, är ni galna? Jag är en douchebag. Eller, förlåt det är väl bara killar som kan vara det? Jag är vad fan man än kallar den kvinnliga motsvarigheten.

Usch, det är verkligen jobbigt att det är ett så ovanligt beteende bland kvinnor så att det inte ens finns ett uttryck för det. Hur ska jag beskriva det.. Jag är kapabel till empati. Jag drivs typ av random hook-ups. Det är mitt drivmedel. Kan inte nog understryka att jag inte alls är intresserad av en relation. Eller, visst.. Om jag skulle bli tokförälskad så hade jag väl hoppat på. Men jag betvivlar att jag kommer att bli tokförälskad i år. Jag är så jäkla mycket hårdare än andra kvinnor och i ärlighetens namn så är jag väl hårdare än de flesta män jag känner också.