Bästa kollegorna i världen. Jag är så våldsamt förkyld! Så mina kollegor tog hand om mig, som en extra patient. Jag fick te och treo. Omvårdnad i absolut världsklass. Tänk om dom hade bäddat ner mig och klappat mig på huvudet.. Det hade varit ännu lite bättre. Men jag tog mig igenom mitt arbetspass och nu är jag hemma, ingen jävla karens här inte. På mitt jobb bär vi varandra när vi är sjuka eller mår dåligt på annat sätt. Idag hade vi typ terapisession. En av oss har nyligen blivit lämnad och har tagit det mycket hårt. Då fick vi stötta henne. Även fast jag inte riktigt kan förstå varför hon är så ledsen. Är han dum nog att lämna henne får han ju skylla sig själv. Men, vi är alla olika och jag har börjat förstå att det är jag som är avvikande när det kommer till relationer. De flesta blir ledsna när relationer tar slut. Det blir väl jag också, men inte alls i samma utsträckning. Det är jag som i grund och botten tycker att alla som öppnar upp sig och älskar helhjärtat är suckers. Men, hon fick iaf stöd och stöttning i den mån jag kunde. Noll sjukfrånvaro!

Det är märkligt hur livet fungerar. Precis när man är som mest vilsen så hör en gammal trygghet av sig. Visst, absolut.. Ingen ska söka trygghet i ngn annans armar. Trygghet ska man söka inom sig själv. Eller? Jag vet i fan. Jag vet bara att jag behöver en kram.

Det är väl alla skadade människors dröm? Även om jag själv är skeptisk.. Så skadar det inte att försöka.