Idag har jag varit på Ikea. Det blev fett dyrt. Jag borde inte ha åkt dit. Men, gjort är gjort och möblerna är ihop skruvade så nu finns det ingen återvändo. Jag vet inte varför jag åkte dit från början. Vad skulle jag köpa? Fan asså.. Men, jag hittade en fet tavla som jag verkligen gillar. Sen blev jag en aning galen.. Tankar som "det är din lägenhet, du kan fan ha vilka grejer du vill! Du kan ha det hur flickigt du vill! Passa på!" susade genom mitt huvud. Så jag köpte ett sminkbord, ett riktigt satsigt vinställ och lite blandat krimskrams också. 

När jag sen kom till bilen så uppstod problem.. Hur fan skulle allt få plats? Det är inte som att jag har en liten bil, men den va redan full med annat mög. Så jag fick göra ett antal försök innan jag lyckades få in allt. 

Väl hemma uppstod ju såklart hinder nummer två.. PALLA ASA UPP ALLT DETTA... Men, som singel och självständig så är det inget att böla om. Det är bara att bära. Sparade den tyngsta lådan till sist. Å övervägde att låta den ligga i bilen och ta den imorgon, men hittade någon typ av energireserv och gick ut och hämtade den sista lådan. Tung som ett rent helvete. När jag väl hade fått ett bra grepp om lådan så gick det rätt bra. På vägen från bilen till lägenheten så frågande en främmande kvinna om jag behövde hjälp med lådan. Jag tackade henne för att hon erbjöd sig, men avböjde hjälp. För det va ju inte så långt och jag hade som sagt rätt bra grepp. Men jag blev hemskt glad att hon erbjöd sig. Det gjorde typ hela min dag. Att en främling ser att man kämpar och erbjuder sig att hjälpa en. Kan det ens bli finare än så? Det finns hopp för denna värld.