Bästa kollegorna i världen. Jag är så våldsamt förkyld! Så mina kollegor tog hand om mig, som en extra patient. Jag fick te och treo. Omvårdnad i absolut världsklass. Tänk om dom hade bäddat ner mig och klappat mig på huvudet.. Det hade varit ännu lite bättre. Men jag tog mig igenom mitt arbetspass och nu är jag hemma, ingen jävla karens här inte. På mitt jobb bär vi varandra när vi är sjuka eller mår dåligt på annat sätt. Idag hade vi typ terapisession. En av oss har nyligen blivit lämnad och har tagit det mycket hårt. Då fick vi stötta henne. Även fast jag inte riktigt kan förstå varför hon är så ledsen. Är han dum nog att lämna henne får han ju skylla sig själv. Men, vi är alla olika och jag har börjat förstå att det är jag som är avvikande när det kommer till relationer. De flesta blir ledsna när relationer tar slut. Det blir väl jag också, men inte alls i samma utsträckning. Det är jag som i grund och botten tycker att alla som öppnar upp sig och älskar helhjärtat är suckers. Men, hon fick iaf stöd och stöttning i den mån jag kunde. Noll sjukfrånvaro!

Det är märkligt hur livet fungerar. Precis när man är som mest vilsen så hör en gammal trygghet av sig. Visst, absolut.. Ingen ska söka trygghet i ngn annans armar. Trygghet ska man söka inom sig själv. Eller? Jag vet i fan. Jag vet bara att jag behöver en kram.

Det är väl alla skadade människors dröm? Även om jag själv är skeptisk.. Så skadar det inte att försöka.

Att ha en människa i sitt liv som förstår en,

det är rikedom för mig.

Men folk nu för tiden ska ju ha lika många följare som Kim Kardashian på Insta innan dom känner sig sedda. Ansiktslösa främligar som tittar på bilder du tagit på dig själv i din ensamhet. Det är lycka det.

Vi är alla olika.

Jag tycker att det är roligare att tramsa runt med mina självfränder än att jämföra mig med Kim Kardashian. Jag gillar henne och det hade varit så grymt att hänga med den familjen. Inte Kanye, han stör mig. Men hennes systrar är ju bara grymma. Men jag har å andra sidan två alldeles egna systrar som också är fantastiska. Mitt liv håller grymt hög kvalitet. Men, det ligger i betraktarens ögon.

Jag är givetvis ingen expert på området.. Men nu har jag funderat över det här med psykisk ohälsa under kvällen. Det är ju märkligt att det är så himla många som mår dåligt. Det gör mig både irriterad och ledsen. 

Jag menar, "ingen ska behöva må dåligt".. Ett välanvänt uttryck. 

Men, helt ärligt?

Det kan vara det dummaste jag har hört.

Behöva må dåligt?

Jag skulle vilja påstå att vi allihop kommer att må skit någon gång i våra liv.

För livet är både grymt underbart och en fakkin käftsmäll.

Vi kommer alla att ha våra egna demoner att slåss emot under vår tid här på jorden.

Jag har säkert precis lika många demoner som alla andra.

Men det fula med demonerna är att de livnär sig på uppmärksamhet.

Desto mer fokus du lägger på dem, desto större blir dom. 

Tills dom en dag är så stora och starka att de hindrar dig från att komma utanför dörren.

Det är luuuuuuuuuugnt, vi medicinerar det! Å lite mysig terapi på det. Å sjukskrivning på obegränsad framtid.

Helt störd lösning.

Helt stört problem.

Vi mår alla skit. Vi har alla gjort riktigt dumma saker. Saker som vi ångrar. Vi har alla sårat någon. Vi har alla blivit sårade. Vi känner väl alla att vi hade kunnat vara mer än vad vi är. Livet är orättvist.

Men sluta fly, sluta bedöva, när ångesten kommer -låt den bara skölja över dig. Den kommer inte att döda dig. Det är bara obehagligt. 

Vi är alla vackra.

Vi är alla människor.

Respektera dina medmänniskor.

Kärlek till alla.

Never bend your head. Look the world straight in the eye.

Igår upptäckte jag Panda da panda, jag vet... Tre år senare liksom. Jag vet inte varför jag va så emot Panda da panda utan att ens ha lyssnat på en enda låt. Jag hade fel. Så jävla bra <3

Jag har för övrigt en kollega som är så vansinnigt trött på sitt jobb, vilket jag har så jävla svårt att förstå. Vi har ju världens bästa jobb! Världens bästa arbetsgrupp. Meeeen, visst, hon har jobbat där sjukt länge. Hon vill inte mer. Det märks. Hon har precis kommit tillbaks efter att ha "gått in i väggen".. Men hon kommer springa in i den igen. För hon blir verkligen genuint irriterad över så grymt små och patetiska bagateller. Jag hoppas att hon säger upp sig snart. Jag gillar henne verkligen som person, men inte som kollega nu för tiden. Jag kommer sakna henne. Men hon behöver göra något annat.

Dagens heta ämne på världens bästa arbetsplats va; vad hade du kunnat tänka dig att donera?

Mycket spännande diskussion.

Jag va en av de mindre liberala i ämnet.

Jag är inte registrerad i något donationsregister.

Jag tror ju inte att ngt händer när man dör, så jag borde ju bara skänka bort allt.

Hade jag varit kille så hade jag donerat sperma hela tiden, man får ju till och med betalt för det.

Så kollade vi upp det där med ägg-donation.

Tydligen får man 11000 per donation!

Hur komplicerat det är att donera ägg vet jag dock inte, men det ska jag ta reda på!

Jag har tänkt på det här homewrecking..

Helt ärligt, min åsikt går i sär från normen.

Normen, som jag har förstått det är att en homewrecker är en kvinna som stjäl en annan kvinnas man. 

Hur man nu kan stjäla en människa...

Kidnappa kan man ju göra, men en homewrecker stjäler alltså någons partner.

Jag tycker att det är helt sjukt att man inte tycker att ansvaret ligger på de båda parterna i förhållandet.

Jag menar, om jag är tillsammans med en man så är det ju han och jag som är i avtal med varandra.

Det är vi som har valt varandra.

Det är vi som har valt bort alla andra för just varandra.

Jag har en kompis som berättade om hur hennes kille varit otrogen för några år sedan.

Hon sökte då upp tjejen och tog ett snack med henne.

Sa till henne att ge fan i hennes man.

Det hade jag aldrig gjort.

Jag hade känt mig sviken av min kille.

Det är honom jag hade lackat på och med största sannolikhet dumpat.

Den där andra kvinnan hade jag inte haft något intresse av.

Hon har inte gjort mig något, hon är inte skyldig mig något.

Det är ju inte som att han har blivit våldtagen.

Han är ju en vuxen människa som valt att ligga med en annan tjej.

Så jävla trött på att skulden när det kommer till sex alltid ligger på kvinnan.

Även i fall när hon inte ens visste att han hade en tjej.

Han har inget ansvar för sin egen kropp.

Han kan ju inte hjälpa att han är mer djur än man.

Det ligger ju i hans DNA att sprida sin säd.

Är det bara jag som tycker att det hade varit en god idé för honom att vara singel då?

Jag kan inte för mitt liv förstå varför vi har så jävla låga krav på våra män.

Inte alla av oss, men många av oss.

Jag vill verkligen tro att en man som är i en relation KAN vara trogen.

I mina tidigare reltioner har jag alltid tänkt så och det har dom levt upp till.

Otrohet är gräsligt.

Men skulden ligger på den som är i en relation, inte på någon annan.

Om det inte rör sig om våldtäkt, men det är inte otrohet, det är ett övergrepp och ett brott.

Men otrohet är av egen fri vilja.

Ingen tvingas vara otrogen.

Hmm.. Den där killen från i lördags som jag tyckte va så het.. Hur såg han ut egentligen? Alla män har försvunnit nu finns bara Adrian från PH. Tack tv3. Åk inte ut och visa dig inte vara en idiot.. Snälla, vrålheta Adrian.