Jag kan inte hjälpa det. Du sviker mig jämnt. Å jag blir förbannad, men säger ingenting. Jag vet inte hur man gör. Min naturliga instinkt är att ge dig fingret och bara dra. Men vi är vänner. Eller vi va. Just nu är vi natt och dag. För samtidigt som du bemästrar "duktiga flickan"-rollen med finess så är jag bara jag. Jag hatar duktiga flickor. Va du alltid såhär? Va jag en gång som du? 

Jag vill behålla dig i mitt liv, men till vilket pris? Om du är en duktig flicka så har jag inget utbyte av dig. Tilliten är ju borta sen länge. Du är inte den första som jag hör av mig till när jag har något som jag vill berätta om. Det finns snarare saker som jag väljer att inte berätta för dig alls.  

Jag blir mest osäker att det är jag som är på väg åt fel håll. 

Men samtidigt..

Det är inte som att mitt liv är direkt bad girl. Jag har ju inget kriminellt för mig. Heller ingen längtan efter det.

Jag vill jobba, betala hyra, göra rätt för mig. An honset living.

Samtidigt så vill jag leva.

Inget jävla "en annan dag". Inget jävla "nästa sommar". Bara leva, här och nu.

Jag är så innerligt trött på dina planer. Hur storslagna de än må vara. För jag är en sån med fullt fungerande fantasi. När vi pratar om att göra saker så ser jag det framför mig. Jag förväntar mig att detta ska genomföras. Men sån är inte du. Du är en dreamer, not a doer. Vilket är helt okej. Men det gör ont på mig.

Fine, man ska inte bry sig så här mycket om folk. 

Det vet jag.

Hon är min bästa vän och inte min pojkvän.

Det är ju inte som att jag ska bygga upp mitt liv med henne.

Det är inte normen.

Men för mig, som är van vid att killar kommer å går, men vänskapen består, känns det mer naturligt att placera vännerna närmst hjärtat.

Det känns som att där finns ett jobbigt samtal som vi borde ha. Men jag har ingen aning om vad vi ska prata om. Jag vill verkligen bara leva. Ha roligt. Ingen hypekondri, inga återbud, ingen drama, inget trams. Hon har förbrukat alla sina torrboll-pass. Detta funkar inte.

Jag är bara så jävla besviken. 

På henne.

På mig.

På livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...