Har fortfarande träningsvärk efter fredagens utgång. Vi va på en riktigt svinig klubb här i stan. Jag älskar den. Har gått dit sen min ungdoms glada dagar och det har alltid varit svinigt. Det är så det ska vara. En helt okej utgång, inte hundra poäng! För mina skor va för små och jag gillade inte riktigt min klänning... Meeen det är så himla gött att bara dansa! Med sina vänner och folk som man inte känner. Helt ärligt det är en av mina favorit sysselsättningar. Världen försvinner för en stund. Dansgolvsterapi helt enkelt.

Jag, som rutinerad singel, vet att man alltid ska kolla på killens kompisar för att det ger en rätt vettig bild av vem han är. Så är det säkert med tjejer också. Mina vänner får hemskt gärna representera mig i vilket sammanhang som helst. Men jag tycker att det är störigt när man har kompisar som sysslar med droger och folk tror att det innebär att jag också gör det. Det gör jag inte. Jag håller mig till nikotin, koffin och alkohol.

För alkohol är ju ingen drog.. Alkohol är väl en av de värsta substanserna vi har egentligen? Men, det är ju lagligt. Det är ingen drog. Det är ett lagligt berusningsmedel. Jag anser själv inte att mitt drickande är osunt på något sätt. Jag kan träffa folk på några öl, utan att supa ner mig. Jag blir bara full med mina vänner. Vi har roligt, det är planerat (om jag ska jobba dagen efter så håller jag igen). Så, det är verkligen inte som att jag har problem med spriten.

Men jag har vänner som har sysslat rätt så mycket med droger. Jag vet inte varför de har dragits till droger. De är killar som jag växt upp med. Om de såg sig själva ur mina ögon så hade dom fått hybris. Dom är så grymt fina människor. Snälla och verkligen godhjärtade. Men visst.. Bråkiga under tonåren. Problem med skolan. Egentligen är dom skolboks-exempel på "person med hög risk att utveckla drogmissbruk". Men ta ni era skolböcker.. För dom är fantastiska människor. Dom är inte knarkare. Jag kommer aldrig att bli en sån som tänker så. Jag ser mer.

Mina systrar tycker att det är så fruktansvärt att jag umgås med dom. För dom knarkar väl? Jag vet inte vad dom går på. Känner inte heller att jag vill veta. Dom är vuxna människor. Dom har rökt majja när jag har varit med dom. Det har jag inte så där värst stark åsikt om. Eller, jo egentligen. För om du måste göra det varje dag för att varva ner, då har du bekymmer som du inte tar itu med. Bekymmer som alltid kommer att finnas där. Så istället för att ägna tid åt att hitta anledningar till att legalisera, så kanske du borde ta itu med den bakomliggande orsaken till att du behöver kemisk hjälp att varva ner överhuvudtaget. Men, det kommer väl. Jag håller lite koll på dom så klart. Inte för att jag vet vad jag skulle göra om någon av dom verkligen körde ner sig i ett knarkhav. 

Men dom är bra. Det är dom fan. Dom jobbar och sliter. Dom bemöter andra människor med värme och respekt. Att dom sen röker majja hemma, vem skadar det egentligen? Visst, jag vet att dom iaf har haft perioder när de gjorde andra substanser också. Men jag tycker om dom ändå. Jag gillar dom när dom är rena, eller möjligtsvis med några öl i kroppen. 

Shit, vilken sidetrack! Hur som helst, ena syrran va här idag. Hon såg mina groddar i kylen och frågade om det va knark. Hon frågade inte på skoj. Hon trodde verkligen att jag knarkade. Det syntes på henne. Jag vet inte varför jag blev så jäkla irriterad. Jag kände mig kränkt. Här försöker man vara hälsosam å äta groddar, så kommer hon och kallar mig för en knarkare!