Det som är irriterande med förändring är att det tar tid. Jag är så himla redo för min smala heta kropp, men näää.. den har fortfarande inte anlänt. Absolut, den är bättre. Men jippie liksom. Jag vill ju se ut som en porrstjärna. Inte för att jag har några planer på att försörja mig på att göra vuxenfilm, jag vill bara ha kroppen. 

Dom påstår att inget som är värt att ha kommer utan ansträngning. Jag förstår inte uttrycket. Jag hade uppskattat min porrstjärne-fysik precis lika mycket om jag vaknade upp med den imorgon. Helvete va lycklig jag hade varit. Men, visst det kommer ju inte hända. Inte ens om jag insjuknar i någon extrem influensa. Det räcker inte. Det är klart att jag måste göra jobbet. Äta rätt, röra på mig. Allt det där som gäller för vanliga dödliga gäller tydligen för mig också. Jag får försöka uppskatta de små förändringarna under resans gång. Jag ska fan uppskatta skiten ur varenda förändring. 

Jag vill bli smal och vältränad för att:

- Det är sexigare (=mer bekväm i min egen kropp -> bättre sex)

- Bättre självförtroende (=if I can do this, then I can do anything)

- The clothes (=good body ger fler valmöjligheter)

- Mer alert (okej, jag tycker att jag är rätt alert som det är nu, men jag har förstått att folk som tränar kan fokusera ännu bättre. Jag menar, omg!)

- Bättre muskelmassa (= bättre hållning, för stunden är min hållning ungefär lika sexig som en säck potatis)

Herregud, den där listan hade kunnat fortsätta i all evighet. Det finns ju egentligen inte enda anledning att vara tjock. Det är gott med dålig mat och godis. Det är väl det enda. Men den lilla njutningen som en micro-pirog ger är ju ett skämt. Det handlar om fem minuter. 

Jag kan vara helt ärlig. Det är något med känslan av att vara riktigt, riktigt, sprängmätt. Jag gillar den känslan. Vet inte varför. Kan inte påstå att det är en känsla som gör mig direkt lycklig. Men jag har ätit för att uppnå den känslan, inte alltid. Då har det verkligen inte spelat någon roll vad jag har ätit. Det behövde inte vara gott, det skulle bara vara mycket. Jag tänker därför att jag inte är en klassisk tjock person, utan någon slags bulimiker. En bulimi-periodare, som inte kräker. Det är bara något med en bender. Det är väl så klart kopplat till något slags kontroll-behov. Eller någon slags panik över att jag inte har kontroll. Att jag är arg över saker som jag inte kan kontrollera och istället för att känna de där känslorna så vill jag äta så att jag nästan spricker. Äta tills mättnaden är den enda känslan som jag känner. 

Jag har varit inne på det här innan.. Min dåliga kontakt med mitt eget känsloliv. Det är väl för att jag har lagt locket på så många gånger tidigare i mitt liv. Jag vet inte, det är väl tröstätning som jag har roat mig med. För att jag har velat förändra saker som jag inte kunnat. För att jag har försökt vara någon som jag inte är. 

Fan, det är mycket terapi med mig asså. Det är faktiskt skönt att skriva av sig. 

I'll have the body of a pornstar soon enough.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...