Direktlänk till inlägg 31 augusti 2015
Jag gör enkla saker svåra.
Som att säga som det är och förklara varför jag gjort som jag gjort. Det reder jag inte ut. Som att ta en konflikt med någon som jag bryr mig om. Som sårbarhet, det har jag över huvud taget aldrig testat. Som att räta mig i ledet. Som att ta en komplimang.
Jag gör svåra saker enkla.
Som att städa upp min egen skit. Resa mig efter fall. Det har jag gjort så många gånger nu. Ställa upp för mina nära och kära, det är en självklarhet. Skratta åt eländet. Veta att det finns ett värd i mig även när jag stökat till allt.
Jag väljer alltid så besvärliga vägar. Eller som Prins Carl-Philip sa i sitt bröllopstal; "Sofia, vi valde aldrig den svåra vägen. Den valde oss." Prinsen kanske har rätt, vi kanske inte väljer våra vägar utan redan från början är menade att ta en viss väg. Det spelar egentligen ingen roll om valet är mitt eget eller ligger utanför min kontroll. Faktum kvarstår. Jag är alltid mitt ute i djungeln med en machete. Jag förstår att det stör min mamma, det stör mig också. Jag hade gillat att vara en enklare person. Men, jag ska acceptera mig själv fullt ut en vacker dag. En vacker dag så kommer jag att se alla de fina egenskaperna i mig som andra människor ser. Jag vet att det finns ett värde i mig, men jag har så svårt att se att en människa är bättre än en annan. Det är därför jag är en så spektakulärt dålig flickvän. För jag kan inte se hur min pojkvän skulle vara bättre eller mer värd än någon annan kille. Singel tills jag landar, så skadar jag ingen. Jag är så trött på att skada människor. Det gör ont i mig.
Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll. Jag blir arg. För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med? Jag blir ar...
Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...
Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...
En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|