This is what's going on...

I'm sick of everything

I'm tired all the time... Physically and emotionally

I scared out of my mind

Scared of school, poverty, failure, letting people down... The list goes on and on

It's getting to the point where I'm really anxious about life in general

I know that life is a rollercoster

I know there will be tough times, for all of us

It's not just me

I'm not a victim, just a human being

I´m just so sick of the hard times

But I guess there is a purpose, a reason, a plan of some sort

I'm not a religious person

Just a desperate one

Who tries to make sense of the mess, that is my life

Who usually aimed for happiness and inner peace, but who right now just tries to get through the day

I know that I easily could get prescription drug for my anxiety

But that's the answer to everything these days, isn't it?

Take a pill

I know that there are people who really needs medication for thier moods, in different ways

There is nothing wrong with that

But for me to turn to drugs whenever I feel lost or scared?

My liver wouldn't stand a chance

Not that there's anything wrong with my liver, I just scare easily...

In all honesty; I hate letting people down, but I set myself up to fail by being such a peoplepleaser

I get carried away, but I don't think things through

Then all of a sudden it's just to much and I just wanna run away and hide under a rock in the woods

Rather then just telling people the truth

The truth is that I no longer want to do what we planned to do

Not because it wouldn't be fun, I'm sure it would

But because I don't feel comfortable going on vacation when I don't know what my fall is going to look like anymore

Cause I need to take time of from school, it's the right thing to do

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...