Nyligen så la en gammal vän till mig upp en hjärtskärande statusuppdatering på FB. Han skrev att han haft problem med dåligt självförtroende och ångest i tio år. Att det periodvis varit så illa att han övervägt självmord. Jag blev verkligen chockad när jag läste det. Jag hade ingen aning om att han kände så. Och att läsa något genuint på FB är chockerande i sig. Det är mest trams på FB normalt sett. Iaf på mitt nyhetsflöde. Bilder tagna ur tacksamma vinklar. Lycka och vin. Kärleksförklaringar till partners. 

FB är helt stört. Egentligen. 

Men mitt i denna gödselstack fanns hans välskriva status. Ett guldkorn. Inte för att det är roligt att läsa att någon mår så dåligt. Men för att det var ärligt. För att det va äkta och det respekterar jag. Jag förstår inte vad vi vill uppnå med FB. Själv intalar jag mig själv att jag har det för att hålla kontakten och se vad folk gör. Men om man bortser från stor lifemoments, så som barn och bröllop, vad delar folk egentligen med sig av?

Jag har en gammal vän som uppdaterar sin status säkert tre gånger om dagen. Varje dag. Hon fyller 27 i år. Och det är ALDRIG något insiktfullt. Det är bara typ "Frukosten avklarad, mot IKEA för att handla ny badrumsmatta!" Jag förstår inte vad jag ska göra med den informationen? Det är inte roande. Det är inte intresseväckande. Det är skit.

Om jag ska vara helt ärlig så blir jag hemskt obekväm när någon vill prata om allvarliga saker med mig. Antagligen för att jag inte direkt har koll på mina egna "allvarliga saker". Eller, ja.. Jag är välfungerande, men herregud om jag kommer tio meter utanför min comfort-zone så går jag sönder. Jag kan inte fungera om jag inte kan få använda min humor. Jag kan prata om allvarliga saker, men på mitt sätt. Så när jag läste hans helt råa text om sin psykiska ohälsa så blev jag lite obekväm. Ångest är ganska vanligt skulle jag vilja säga. Många av mina vänner har berättat om sin ångest för mig. Men jag tror inte att dom förstår att det är fett normalt att få "ångest" när man blir av med jobbet, man har varit otrogen eller när pengarna inte räcker till. Att lida av ångest är något annat. Jag vet inte vad vi har blivit itutade som barn, men vi tycks inte känna till att det gör ont att leva. Att livet ibland är som en käftsmäll. Att det kommer att finnas dagar då vi ångrar alla val i nånsin gjort. Att det kommer att finnas stunder då vi är ute på hal is. Vi är dåligt förberedda på dessa stunder. Vi kan inte accepptera känslorna och jag tror att det är därför många vänder sig till droger och alkohol. 

Om jag nånsin får barn så hoppas jag att jag på ngt sätt kan lära dom (utan att de blir världens sorgligaste individer) att accepptera att livet innebär toppar och dalar. Att även om någon bara skryter om sitt liv, om allt hen har och allt hen kan. Så finns där ändå en osäkerhet inom hen. Där finns ett misslyckande. Och det gör inte personen mindre imponerande. Det gör hen mänsklig. Då tror jag att jag hade gett dom en fighting chance att nånsin bli lyckliga. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...