Låt dom tycka.

Låt dom sitta på sina höga hästar.

Låt dom titta ner på dig.

Låt dom dömma dig.

"Jag reser mig igen", som Torkel så fint sjöng i Melodifestivalen för några år sedan.

Jag tror att jag förstorar upp mina egna snedsteg väldigt mycket.

Jag menar, jag tar ju sällan eller aldrig illa upp när andra människor trampar snett.

Jag lider av ngn slags sjukdom när jag ständigt känner mig som tjuren i porslinsaffären.

Vilket betyder att jag dels är väldigt hård mot mig själv. Men framför allt att jag inte ser mina medmänniskor som starka, kapabla individer. Utan som porslinsfigurer. 

Det är ju fel. Dom tåler ju säkert minst lika mycket som jag. För jag är ju inte starkare än ngn annan. Jag är ju vanlig. Lite dum i huvudet när jag ska bedömmas, men bortsett från det så är jag ju normal.

Asså, allvarligt.. Vilket sammanbrott. 

Jag har verkligen varit tuff rent för länge.

Men det har liksom inte varit läge för tårar.

Det har varit för mycket alldeles för länge.

Mycket stress och mycket känslor av otillräcklighet.

Jag tror inte att jag har gråtit sen jag och mitt ex separerade.

Då grät både han och jag.

Men sen grät jag inte över det. Det va ju för det bästa. Jag va ju inte direkt lycklig med honom. Då är det bättre att lämna. Rationellt.

Det va ett år sedan. Snart.

Sen dess har jag haft skitmycket bekymmer med skolan (i min åsikt), haft cellförändringar på livmoderhalsen (blev skitstressad över det, fick göra ett andra prov som va normalt), bott själv för första gången i mitt liv, bråkat med mina systrar (som verkligen har en central roll i mitt liv)... 

En maaassa skit helt enkelt.

Som jag bara samlat på hög.

För att jag va alldeles för tuff för att bli ledsen.

Idag blev jag alldeles för ledsen för att vara tuff.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...