Idag grät jag.

Det va rätt gött egentligen.

Jag har behövt gråta länge känner jag nu.

Lite oönskvärd tajming på det hela dock.

Meeen, sånt är livet.

Jag är så van vid att knalla omkring och uppmana allt å alla att "känna sina känslor"

Medan jag själv alltid är glad.

Sån jävla bullshit.

Jag är en riktigt liten tönt som gråter och ser motgångar som världens undergång.

Så känns det för mig. 

Det är min uppfattning ibland.

Min verklighet är ju i dessa stunder inte den verkliga verkligheten. 

Men det känns ju verkligt för mig.

Jag gillar inte att vara sårbar. Jag gillar inte att bli tröstad.

Jag gillar att vara stenhård, tuff och rolig.

Det känns obekvämt för mig att inte vara glad.

Jag vill inte att folk ska veta att jag kan bli ledsen.

Jag vill inte att folk ska komma innanför murarna.

Mina jävla murar. Jag hatar dom. Jag vill riva dom. Men jag är i ärlighetens namn inte tuff nog för att klara mig utan dom. För även om de begränsar mig så känner jag ju också mig väldigt säker med mina murar...

Men idag blev det hur som helst för mycket. 

Det brast.

Jag grät och fick typ ha barnvakt på jobb.

Men samtidigt så hade jag ju gjort samma sak om det va ngn annan som blivit ledsen. 

Då hade jag tröstat.

Men det är hemskt att vara den som behöver tröst.

Jag vill så gärna vara en ö.

Jag vill klara mig själv och bara umgås med andra människor för att det är roligt. 

Inte för att jag på ngt vis BEHÖVER andra människor.

Men det är klart att jag inte är ngn ö.

Jag borde nog inte heller sträva efter att bli det.

Jag är väldigt ödmjuk och tacksam för stödet i denna svåra stund som helt och hållet va mitt eget fel.

Alla gör misstag.

Men helt ärligt så borde jag verkligen ha gråtit för länge sen.

Det märks, för jag gråter nu när jag tänker på det.

Jag borde ha gråtit för andra saker.

Men jag är så himla envis och biter ihop.

Varför är det så himla svårt för mig att vara en människa?

En människa som gråter ibland.

Jag ångrar alla mina snedsteg. Jag saknar min pappa. Jag önskar att jag va bättre. Att jag va smartare, snyggare och smalare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att Du inte mår bra. Jag vet att Du periodvis inte ser någon mening med din tillvaro. Att Du tror att Du inte spelar någon roll.   Jag blir arg.  För det är väl klart att Du spelar roll. Vad fan håller Du på med?   Jag blir ar...

Periodvis så förändras tillvaron alldeles för intensivt. Jag är ju sällan positiv till förändring. Men detta är ju för mycket även för den mest flexibla. Mina kära systrar är kaos. Båda två. Den ena djupt deprimerad och den andra är väl mit...

Idag är jag ledig. Underbart. Bilen är på verkstad och jag är ofrivillig kollektiv-åkare. Så jag håller vilodag fram till fem. Sen får jag ta mig ut och åka tåg. Ska träffa mina systrar för en liten mitt i veckan bio. Det allra sorgligast...

En strålande dag. Verkligen. På riktigt. Ingen sarkasm. Idag har varit en fantastisk dag. Jobbat i princip hela dagen, med bästa kollegorna bör tilläggas. Många skratt och god stämning. Sen kom min ärkefiende... Nattaren från helvetet...

Här ligger man nu nerbäddad och nyduschad. Ballkongdörren är öppen och det är så kallt i lägenheten. Äntligen. Höst. Min bästa årstid! Ikväll tog jag mig ut på en joggingtur/promenad. Det var säkert tre månader sedan jag sprang senast. Då sprang jag ...